fredag 27 januari 2012

Barns lek och utforskande

Har funderat lite kring hur barnen kan gagnas utifrån vår utbildning. Det som ligger närmast barnen är deras utforskande och lek tänker jag. Utifrån dessa tankar har jag tillsammans med mitt arbetslag bestämt att filma barnen i deras lek för att synliggöra för oss pedagoger hur de leker. Vi tänker filma vid olika tidpunkter och i olika miljöer bl a för att se hur miljön påverkar och vad som kanske behöver tillföras för att behålla/utveckla leken. På detta sätt hoppas jag sammankoppla våra it-verktyg för att bli mer medveten om vad som sker i barns lek och utforskande. Utmaningen blir att förhoppningsvis upptäcka barnens strategier i sitt samspel med sina kompisar.

Upplagd av Lotta SP kl. 06:25 0 kommentarer

Etiketter: Processdokumentation

tisdag 24 januari 2012

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Varför ska vi använda oss av pedagogisk dokumentation? Vi diskuterade detta i vårt arbetslag och kom fram till följande:

  • För att kunna förändra, utveckla och synliggöra våra tankar kring allt i vår verksamhet; barnen, miljön och oss själv som pedagoger
  • För att kunna upptäcka det vi inte annars ser och utifrån andra perspektiv
  • Synliggöra barns lärande för barnen och för oss pedagoger - ge barnen redskap att reflektera
I vår läroplan är uppdraget tydligt "....utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan."

Christina Wehner Godée skriver i "Att fånga lärandet" att "dokumentationerna blir verktyg för pedagogerna att förstå hur barnet lär och tänker". Ska vi kunna utveckla och förändra verksamheten med barnen i fokus blir dokumentationen i olika former en förutsättning.

Hur dokumenterar vi?
När vi observerar barnen bör vi pedagoger, enligt "Varför pedagogisk dokumentation",  inta en medaktiv roll som innebär att lyssna in och tolka barnens tankar och försök att göra sig förstådda. I kombination med  kamera, ipad och papper och penna dokumenterar vi pedagoger vad som fängslar barnen och hur de visar sitt intresse. För att det ska bli en pedagogisk dokumention måste vi pedagoger tillsammans reflektera över vad vi sett. Hillevi Lenz Taguchi skriver "Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete." Det är först när vi pedagoger tillsammans reflektar som det blir en reflektion, vilken leder till utveckling eller förändring. Med förhållningssättet: "... barn alltid kan något och vill något och är nyfikna och intresserade av egen kraft" (Hillevi Lenz Taguchi) tror jag vi kan få syn på vilka strategier barnen använder. Viktigt är att vi pedagoger ger förutsättningar för att dessa strategier tas vara på för att barns lust att utforska och deras lärande ska fortsätta utvecklas.

För att nå denna gemensamma reflektion behöver vi först skapa förutsättningar för gemensam reflektions-/planeringstid. I vårt arbetslag har vi prioriterat detta. Vinsten vi ser är att alla i arbetslaget står bakom dokumentationen för varje barn och att den sker regelbundet. Det jag funderar över är om vi själva förändrar oss utifrån det vi sett i barngruppen? Skapar vi metoderna för att nå ett speciellt mål eller för att ge barnen förutsättningar för att utforska och utvecklas? Christina Wehner-Godée resonerar kring våra förutbestämda uppfattning och normer att vi hela tiden behöver göra oss själva medvetna om vad vi håller på med för att förändras och förändra. Jag tror att ju mer vi resonerar med varandra över vad vi ser, desto mer kan vi påverka oss själva i vår pedagogroll att vända och vrida, se saker ur annat perspektiv och våga släppa kontrollen!

  

Vad dokumenterar vi?

I min barngrupp satt vi en dag i soffan och läste en bok, vi blev fler och fler i soffan. Ett barn gick plötsligt iväg och ett annat övertog den lediga platsen. När barnet, som gått iväg, kom tillbaka uppstod en konflikt "Jag sitta!" sade barnet ledset, då det var fullt i soffan. Hur ska vi göra? frågade jag barnen. En pojke flyttade sig efter en stund, klappade på soffan och sade: "sitta här!".


Min kollega fotade detta sociala dilemma och vi  tittade sedan tillsammans med barnen på bilden. Barnen visade och pekade, satte ord på känslorna kring det som utspelade sig. Jag ser detta som ett exempel på att barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap med utgångspunkt i sitt eget tänkande och erfarenheter. Hilleiv Lenz Taguchi  återkommer genomgående till detta i  "Varför pedagogisk dokumentation".  Min roll som pedagog var här att ställa frågor och bekräfta känlsorna som barnen kände igen på bilden. Barnen blir på detta sätt "verkligt aktiva" att de drivs av sin egen nyfikenhet och förundran. (Anna Barsotti, 1997)
I boken "Att fånga lärandet" beskrivs skillnad mellan att se och observera ur ett Reggio Emilia-perspektiv. Under våra diskussioner i arbetslaget kring vad och hur vi ska dokumentera kom vi fram till att barnet ska stå i centrum och vara delaktig i att se sitt eget lärande. Filmandet ger alla möjligheter att se samma sak/bil om och om igen, barn som pedagoger. Det ger oss också möjlighet att dagligen reflektera tillsammans med barnen med öppna frågor ( t ex hur gjorde Kalle, kom du ihåg....) Dialogen som uppstår gör att barnen blir delaktiga i sitt lärande. Språket och bilden/filmen skapar en helhet för barnen.

Att bestämma fokus innan vi ser på filmen kan betyda att det ändå blir ett annat fokus när vi reflekterar. På min avdelning har vi startat upp att filma barnens lek för att synliggöra hur barnen samspelar och utforskar miljön omring dem. Vi har i förväg bestämt att se hur miljön påverkar barnens lek, för att kunna göra förändringar eller tillföra material. Jag kopplar ihop detta med vad Hillevi Lenz Taguchi skriver om planering som en utgångspunkt för reflektionen men som inte är till för att följas utan för att förändras! Vi kanske upptäcker något annat som intresserar barnen, vilket för utvecklingen åt ett helt annat håll än vi pedagoger tänkt!


Framtiden...
Ett förändringsarbete tar tid och för mig betyder det att skynda långsamt, experimentera och utforska olika metoder att dokumentera. Öva mig att upptäcka barns lärande och utgå från det positiva hos varje barn."Man måste utgå från de barn man har framför sig och inte efter ett program!" (Vecchi, 1996) Varje ny barngrupp består av nya utforskande invider som jag ska lära känna genom att dokumentera hur just de lär sig! Först då kan jag skapa förutsättningar för barnens och mitt fortsatta lärande. Med Christina Wehner-Godées "Att fånga lärandet" i bakfickan har jag många olika dokumentationsmetoder att pröva och utrforska!

"Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg" Hillevi Lenz Taguchi, 1997



Litteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 Skolverket
Varför pedagogisk dokumentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 1997 Stockholms universitets förlag
Att fånga lärandet - Christina Wehner-Godée, 2010 Liber

måndag 23 januari 2012

Reflektion


Min kollega reflekterar med mig om fotografering i blogg.......

- Posted using BlogPress from my iPad.



söndag 22 januari 2012

Bildinlägg

Prövar mina första bildinlägg!

En kopp kaffe medans jag reflekterar......



Föränderliga tankar.....

När jag nu tagit mig igenom all litteratur vi fått hittills i kursen vill jag genast sätta igång och pröva, vara medforskande med barnen! Att släppa kontrollen och se vad som händer för att sedan tillföra material, frågeställningar i barngruppen. Jag kommmer tillbaka till tankar och ideer jag haft tidigare under mina yrkesverksamma år att materialet ska vara tillgängligt för barnen och locka till utforskande och lärande! Det jag nu lägger till är att fokusera kring metoder för att dokumentera vad som händer, hur och på vilket sätt? Vad kan jag/vi som pedagoger tillföra i form av miljö, material och frågeställningar? I "Att fånga lärandet" fångas jag av att kunna erbjuda material som är utforskande och då speciellt för de allra yngsta barnen. Jag saknar dokumentationer av de yngsta (1-3) i litteraturen vi fått till oss hittills. Det blir till att hitta nya vägar utifrån de olika slags tankar om dokumentation jag tagit del av.

torsdag 19 januari 2012

Den svårfångade reflektionen

Hur bli jag klokare av att reflektera? Först behöver jag reda ut vad som är reflektion och vad som är bekräftelse på det jag redan vet. I boken "Den svårfångade reflektionen" ställs mina tankar och funderingar på prov att verkligen sortera dessa begrepp.

När jag i mitt dagliga arbete iakttar och observerar barnen i verksamheten, utgår jag då från det jag tror att jag redan vet? Dewey menar att vi måste få syn på det som förvånar oss, som gör oss perplexa utifrån våra egna erfarenheter. Det får mig att fundera på hur jag egentligen gör? Letar jag efter det jag redan vet för att bekräfta mig själv och kanske missar det som är överraskande och oväntat?

I kapitel 9 "Gör mig till bild - att arbeta med bilder" (Thomas Koppfeldt) fångas jag av metoden att använda bilden som utgångspunkt för att få fatt på reflektionen. Att beskriva utifrån en bild vad jag ser och framförallt vad jag inte ser tillsammans med mina kollegor blir ett annat sätt att reflektera på och att använda som pedagogisk dokumentation. Det som väcker min nyfikenhet är att låta mina kollegor berätta vad de ser/inte ser på bilden/filmen jag tagit innan jag själv beskriver den. Uppstår nya reflektioner som jag själv inte tänkt på? "I detta lyssnande ges oanade möjligheter till en typ av reflektion som vi sällan får vara med om annars." (sid 153). Förhåller det sig på detta vis läggs denna reflektion till mina tidigare tankar att arbetslaget är värdefullt för utveckling och lärande i samspel. Är det en reflektion eller har jag egentligen bekräftat något jag redan visste? Att blogga är just vad detta innebär tänker jag; - jag skriver - någon läser och tolkar samt förhoppningsvis reflekterar - lägger sin reflektion till sina tidigare erfarenheter - skriver själv något om det jag skrivit. Kan det vara så enkelt? I så fall borde jag blogga mer och läsa andras bloggar oftare för att pröva min reflektionsförmåga! Men kommenterar ingen min blogg, upphör då reflektionen? Ja g får helt enkelt kasta mig ut och pröva! "Begreppet reflektion pekar i sin grundbetydelse på rörelse, en rörelse fram och åter" (sid 177).

"Det som kan hända när något berättas är att det förut oklara och oordnade kan få en form som gör det klarare - berättelsens"(Artur Danto) Så inleds kapitel 10 "Narration och reflektion" och det får mig att tänka på vår verksamhet där vi utgår från sagan som metod för lärande. Hur kan vi tydligare se berättandet som en bearbetning där vi kan innesluta det vi vill fokusera kring i berättelsen (sagan) för att belysa olika dilemman i barngruppen? Vi använder oss av olika karaktärer från sagan (gestaltatade av pedagoger) som utifrån dilemman om t ex hur vi är mot varandra berättar/spelar upp för barnen som sedan får bearbeta dessa för att ge förslag på lösningar. Lusten och nyfikenheten att vilja veta mer uppstår när berättande sker på olika sätt och jag som pedagog kan bidra till detta genom att välja hur jag berättar; dramatiskt eller kronologisk, beroende på vad jag vill fokusera kring. I kapitel 10 poängterar författaren vikten att veta vad det är som ska poängteras i berättelse för att den ska kunna vara en bearbetningsform. Att berätta på olika sätt ger barnen möjlighet till att reflektera utifrån olika perspektiv och se vad som händer då. Ger jag barnen också möjlighet att pröva på att uttrycka sig i olika representationsformer utfirån berättelsen (bild, rörelse, berättande etc) kan deras tankeförmåga och reception vidgas (sid 7) "..möjligheter att uttrycka sig i bild , form, kroppsligt etc så ökar antalet kombinationsmöjliheter drastiskt."

Min utmaning blir att dokumentera barnens reflektioner utifrån mina berättelser, hur det uttrycker sig på olika sätt. Eftersom jag arbetar med 1-3 åringar som ej uttrycker sig verbalt till största delen, ägnar jag stor del av min tid att tolka barnens handlingar. Ger jag barnen möjlighet att få pröva olika uttrycksformer, som t ex bild , rörelse och film för att reflektera, är det min övertygelse att jag får syn på mycket mer än jag tidigare gjort. I vår verksamhet idag använder vi sagolådor som innehåller karaktärerna i olika sagor. När barnen berättar sagorna själv, får de möjlighet att återberätta och att själva komma på nya, annorlunda berättelser. Detta fungerar också utan ord!

I slutet av boken, kap 12 tar jag med mig den praktiska reflektionen att se - förstå - handla, för att fortsätta mitt arbete med pedagogisk dokumentation. När jag kan observera och samla in information utifrån barnens olika uttryckssätt över t ex samma berättelse, får jag i nästa steg försöka förstå vad vi i arbetslaget ser för att sedan kunna utforma metoder att utveckla barnens fortsatta lärande.

Har jag nu kommit fram till varför jag ska reflektera? Det jag fått med mig är att jag behöver öva mig i att tänka i olika banor och kanske blir det inte alltid en lösning "just nu", men det blir en övning att låta tankarna komma till mig över vad de kan leda till och hur. I inledningen av boken skriver Peter Emsheimer "Om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga nya lösningar att ges." Detta tar jag med mig för att känna mig nöjd och inse att förändringar och utveckling sker i en långsam takt som behöver många olika tankar åt olika håll innan det blir något nytt/förändrat. Reflektion tillsammans är också en nödvändighet och att våga släppa kontrollen för att skapa förändringar.

"Precis när du tror att du vet något måste du vända på det och se det på ett annat sätt "(ur Döda poeters sällskap)

tisdag 3 januari 2012

Barns lek - utforskande

Har funderat lite kring hur barnen kan gagnas utifrån vår utbildning. Det som ligger närmast barnen är deras utforskande och lek tänker jag. Utifrån dessa tankar har jag tillsammans med mitt arbetslag bestämt att filma barnen i deras lek för att synliggöra för oss pedagoger hur de leker. Vi tänker filma vid olika tidpunkter och i olika miljöer bl a för att se hur miljön påverkar och vad som kanske behöver tillföras för att behålla/utveckla leken. På detta sätt hoppas jag sammankoppla våra it-verktyg för att bli mer medveten om vad som sker i barns lek och utforskande. Utmaningen blir att förhoppningsvis upptäcka barnens strategier i sitt samspel med sina kompisar.