Så var kursen till ända och jag kan blicka tillbaka på en lärorik tid. Jag har under denna utbildning kunnat gå vidare i min förståelse av pedagogisk dokumentation och genom de digitala verktygen (Ipad) kan jag idag snabbare, mer tydligt och djupare upptäcka barnens strategier och lärande.
För mig har det länge varit självklart att utgå från barnens erfarenheter och intressen för att bedriva en pedagogisk verksamhet. Det jag saknade var att kunna observera och dokumentera mer och lättare, tiden blev ett hinder att se "allt". Att ha fått delta och experimentera med film och radio har tillfört mer kvalitet i mitt dokumenterande att synliggöra barns lärande.
I Ellmins bok om portfolio beskrivs portfoliometodiken bl a med fyra bokstäver STAM; Synliggöra, Tydliggöra, Ansvariggöra, Möjliggöra. Dessa ord har jag tagit till mig i min dokumentationsresa.
Att synliggöra ställer krav på syftet: för vem, i vilket syfte ska jag använda det jag vill synliggöra. Jag funderar mycket på hur jag för ett litet barn kan synliggöra dess lärande, lärande sker ju i ett samspel och då behövs en dialog skapas där reflektion kan ske. Kan en film eller bild tillsammans med mina tolkningar av barnets förståelse leda till att barnet kan påverka sin egen utvecklingsväg på förskolan? Jag kan idag påstå att det går! En liten filmsnutt kan belysa ett fokus i barnets utveckling just nu och då blir det utgångspunkten i dialogen med barnet. Jag får genom öppna frågor svar (verbalt eller genom kroppsspråk) av barnet som därigenom visar mig vilken väg vi kan fortsätta på i våra val av metoder i arbetslaget. Därigenom har jag också tydliggjort tillsammans med barnen vad vi tillsammans ser/hör/upplever.
När vi sedan i arbetslaget reflekterar över vad vi sett/hört och fört dialog kring med barnen ansvariggör vi, genom att komma fram till metoder, att lärandet kan utmanas och utvecklas. Därefter är det i den dagliga verksamheten som vi tillsammans med barnen kan möjliggöra att, genom dessa metoder, skapa möjliggheter för varje barns utveckling och fortsatta lärande.
Det som jag ovan beskrivit är ett arbetssätt som vi på min förskola arbetat fram under de senaste 2 åren och det är en härlig känsla att ha tagit del av litteratur som sätter ord på de tankar jag haft med mig.
Att använda Ipad som verktyg att filma och spela in ljud har gjort den pedagogiska dokumentation mycket gedignare och tillförlitlig i vårt arbete med att utforma vår verksamhet. Det är enkelt, roligt och lärorikt att använda detta verktyg. Men är det alltid helt enkelt att använda det vi t ex filmar? Är det som jag ser "sanningen"? För att göra dokumenationen så "djup" som möjligt behöver vi i arbetslaget tillsammans diskutera vad vi ser. Det är ju så att vi alla lägger märke till olika saker och när vi tillsammans berättar våra tankar blir det en pedagogisk dokumentation som vi kan ha som grund för vår verksamhet. Dessa tankar har jag tagit med mig från "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. Vi har arbetat på detta sätt i mitt arbetslag och det förhåller sig verkligen så att fler tillför ett djup och en bredd på vad vi ser. För mig har det blivit en strävan att samarbeta och lyssna in vad kollegor ser och hör för att lägga till i mina egna tankar och funderingar - reflektion uppstår.
"För att gå vidare skall helst innebära att man som pedagog skapar de rätta förutsättningarna för att barnet ska gå vidare i sina lärprocesser." (Varför pedagogisk dokumentation?) Med de vertyg jag fått i kursen (blogg och Ipad) har jag, som pedagog, fått rätt förutsättningar för att gå vidare i min lärprocess. Jag är mer stärkt i vad och hur jag dokumenterar och att samspelet i arbetslaget är den viktigaste komponenten för att pedagogisk dokumentation ska bli till. Genom att kunna filma och göra barnen delaktiga i filmandet har jag fått ett verktyg som skapar förutsättningar att för barnen synliggöra deras eget lärande.
Litteratur:
"Varför pedagogisk dokukmentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 2011 Stockholms universitets förlag
(13:e tryckningen)
"Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik" - Roger & Birgitta Ellmin, 2003 Förlagshuset Gothia AB
"Att fånga lärandet" - Christina Wehner-Godée, Liber AB, 2012 (2:a upplagan)
torsdag 4 oktober 2012
tisdag 2 oktober 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer
Hur kan vi i förskolan förhålla oss till de digitala verktygen som finns i förskolan? Efter att ha tagit del av rapporterna i Mediarådet kring "små barns användning och upplevelser av medier" är det två saker jag vill lyfta fram.
Vi i förskolan ska arbeta för att ge alla samma förutsättningar att utforska och använda de digitala verktygen vi har oavsett vilka familjemiljöer och kulturer barnen växer upp i. Barn lär i samspel och dialog och det gäller även när vi använder de digitala verktygen. Alltså måste vi som arbetar i förskolan tillsammans upptäcka och lära.
Dessutom har idag många fler små barn erfarenheter av dessa verktyg hemifrån och kan lära varandra och oss pedagoger. Nybörjaråldern har sedan 2000-2009 sjunkit från 12 till 4 år (Mediarådet), vilket betyder att vi pedagoger behöver fundera över vårt förhållningssätt till de digitala och sociala medierna.
Det vi kan starta med är vår medvetenhet av utbudet av de appar vi erbjuder barnen att leka, spela och utforska bland (det är i första hand Ipads vi använder på förskolan). Barnen behärskar ofta tekniken att trycka på knappar och dra med fingret över skärmen och då är det innehållet vi behöver lägga fokus på. Kan vi begränsa antalet appar och öka efter hand tror jag att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för mer kvalitet och att fler är delaktiga ( barn, pedagoger, föräldrar). Jag är övertygad om att föräldrarna är viktiga att göra delaktiga genom att delge hur vi tänker kring användandet och att vi ser det som är en del av hela förskoleverksamheten. De yngsta barnens föräldrar tillbringar tid tillsammans med sina barn när de använder sog av sociala medier för att ledsaga och förklara. Därför tror jag att vi kan samarbeta med föräldrarna och utveckla ett förhållningssätt som bygger på ömsesidighet och gemensam förståelse.
Vårt uppdrag blir att i förskolan erbjuda digitala vertyg som en naturlig del i barnens vardag. Nu är vi i startgroparna och hittills har barnen i min barngrupp visat varandra vilka erfarenheter de har för sina kompisar. Jag har iakttagit barnen och sett nyfikenhet dem emellan, turtagning och framför allt glädje och stolthet när de lyckas få t ex en ko att råma eller rita några streck i olika färger!
Litteratur:
http://mediarådet.se/
Vi i förskolan ska arbeta för att ge alla samma förutsättningar att utforska och använda de digitala verktygen vi har oavsett vilka familjemiljöer och kulturer barnen växer upp i. Barn lär i samspel och dialog och det gäller även när vi använder de digitala verktygen. Alltså måste vi som arbetar i förskolan tillsammans upptäcka och lära.
Dessutom har idag många fler små barn erfarenheter av dessa verktyg hemifrån och kan lära varandra och oss pedagoger. Nybörjaråldern har sedan 2000-2009 sjunkit från 12 till 4 år (Mediarådet), vilket betyder att vi pedagoger behöver fundera över vårt förhållningssätt till de digitala och sociala medierna.
Det vi kan starta med är vår medvetenhet av utbudet av de appar vi erbjuder barnen att leka, spela och utforska bland (det är i första hand Ipads vi använder på förskolan). Barnen behärskar ofta tekniken att trycka på knappar och dra med fingret över skärmen och då är det innehållet vi behöver lägga fokus på. Kan vi begränsa antalet appar och öka efter hand tror jag att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för mer kvalitet och att fler är delaktiga ( barn, pedagoger, föräldrar). Jag är övertygad om att föräldrarna är viktiga att göra delaktiga genom att delge hur vi tänker kring användandet och att vi ser det som är en del av hela förskoleverksamheten. De yngsta barnens föräldrar tillbringar tid tillsammans med sina barn när de använder sog av sociala medier för att ledsaga och förklara. Därför tror jag att vi kan samarbeta med föräldrarna och utveckla ett förhållningssätt som bygger på ömsesidighet och gemensam förståelse.
Vårt uppdrag blir att i förskolan erbjuda digitala vertyg som en naturlig del i barnens vardag. Nu är vi i startgroparna och hittills har barnen i min barngrupp visat varandra vilka erfarenheter de har för sina kompisar. Jag har iakttagit barnen och sett nyfikenhet dem emellan, turtagning och framför allt glädje och stolthet när de lyckas få t ex en ko att råma eller rita några streck i olika färger!
Litteratur:
http://mediarådet.se/
lördag 22 september 2012
Filmprojektet
Ganska snabbt bestämde jag mig för att göra en dokumentär om hur vi arbetar med sagan som metod för lärande på min förskola. Min tanke var att kunna använda filmen i min verksamhet även när utbildningen är avslutad. Uifrån min idé insåg jag att jag kunde göra ett manus och storyboard till en viss punkt i filmen och därefter improvisera. Det är väl bara att filma tänkte jag .... men mitt val av innehåll satte mig på prov. Jag spelade en av karaktärerna i sagan och fick då ta mina kollegor till hjälp med att filma och agera i filmen.
Det blev mycket planerande för att vi alla skulle kunna finnas på plats samtidigt. När vi väl var på plats flöt allt på som vi aldrig gjort något annat! En av kollegorna fick filma utifrån mitt manus och storyboard och den andra agera tillsammans med de barn som medverkar i filmen. En lärdom av detta blev att genom samspel ökade vår medvetenhet vad som händer när en film blir till; dialog, våga lita på varandra, lyhördet för varandra och respekt för hur man agerar och att, inte minst, följa direktiv (manus, storyboard) för att genomföra filmen.
Utifrån filmresultatet såg vi tillsammans flera olika dimensioner av lärande; lekens alla delar (samförstånd, turtagande och ömsesidighet), kommunikation på olika sätt (kroppsspråk, ord, tecken) samt barnens förmåga att befinna sig i fantasins värld i sitt lärande. Lärorikt var också att se hur barn lär sig på olika sätt och olika snabbt. Någon pratar på,och prövar hela tiden, en annan står bredvid och iakttar för att sedan framföra en åsikt som om det barnet varit med i den verbala processen hela tiden, fascinerande! Vilken fantastisk metod att använda för att möjliggöra fortsatt lärande för alla barnen och oss pedagoger!
Mitt val av olika klipp och ljudeffekter utgick från att skapa en rörelse i filmen. Därför valde jag att börja filmen utan att ett ord sägs för att skapa en stämmning om vad som ska hända. När sedan barnen kommer in i filmen börjar processen hur problemet ska lösas, kommer de att förstå vad Snigeln vill förmedla. "Lyssnandet är en stark dramatisk komponent [......] Tystnaden kan sätta ord på det som man inte vågar uttala." Så beskriver författaren Thomas Granath i boken "Manus och dramaturgi för film" ett sätt att använda sig av filmdialog. I min film pratar inte Snigeln och då fick dialogen ske genom kroppspråk för att berätta handlingen "[....] ju mindre prat det är, desto mer måste handlingen berättas genom det karaktärerna gör." (Manus och dramaturgi för film). Dessa komponenter ville jag fokusera kring och skapa möjligheter och förutsättningar för barnens (och pedagogernas) lärande. Inget är förutbestämt, vad som helst kan inträffa!
Att växelvis visa Snigeln och barnen som i en dialog vid få tillfällen i filmen, grundade sig i att filmningen till största delen utspelade sig i en dialogen där alla var delaktiga. Så ville jag även att filmen skulle visas.
Jag valde att utesluta stillbilder under filmens gång. Dels för att jag upplevde att de tog bort känslan av ett skeende och dels för att jag ville att betraktararen skulle få möjlighet till egna iakttagelser. En stillbild valde jag dock och det blev "gruppkramen" som också fick bli avslutningen av filmen. En bild säger mer än tusen ord....Där syns lösningens belöning; alla visade sin glädje tillsammans i en kram.
Tack än en gång till mina goa kollegor och barnen på förskolan!
Litteratur:
"Manus och dramaturgi för film", 1998 och 2006 - Thomas Granath, Liber förlag
Det blev mycket planerande för att vi alla skulle kunna finnas på plats samtidigt. När vi väl var på plats flöt allt på som vi aldrig gjort något annat! En av kollegorna fick filma utifrån mitt manus och storyboard och den andra agera tillsammans med de barn som medverkar i filmen. En lärdom av detta blev att genom samspel ökade vår medvetenhet vad som händer när en film blir till; dialog, våga lita på varandra, lyhördet för varandra och respekt för hur man agerar och att, inte minst, följa direktiv (manus, storyboard) för att genomföra filmen.
Utifrån filmresultatet såg vi tillsammans flera olika dimensioner av lärande; lekens alla delar (samförstånd, turtagande och ömsesidighet), kommunikation på olika sätt (kroppsspråk, ord, tecken) samt barnens förmåga att befinna sig i fantasins värld i sitt lärande. Lärorikt var också att se hur barn lär sig på olika sätt och olika snabbt. Någon pratar på,och prövar hela tiden, en annan står bredvid och iakttar för att sedan framföra en åsikt som om det barnet varit med i den verbala processen hela tiden, fascinerande! Vilken fantastisk metod att använda för att möjliggöra fortsatt lärande för alla barnen och oss pedagoger!
Mitt val av olika klipp och ljudeffekter utgick från att skapa en rörelse i filmen. Därför valde jag att börja filmen utan att ett ord sägs för att skapa en stämmning om vad som ska hända. När sedan barnen kommer in i filmen börjar processen hur problemet ska lösas, kommer de att förstå vad Snigeln vill förmedla. "Lyssnandet är en stark dramatisk komponent [......] Tystnaden kan sätta ord på det som man inte vågar uttala." Så beskriver författaren Thomas Granath i boken "Manus och dramaturgi för film" ett sätt att använda sig av filmdialog. I min film pratar inte Snigeln och då fick dialogen ske genom kroppspråk för att berätta handlingen "[....] ju mindre prat det är, desto mer måste handlingen berättas genom det karaktärerna gör." (Manus och dramaturgi för film). Dessa komponenter ville jag fokusera kring och skapa möjligheter och förutsättningar för barnens (och pedagogernas) lärande. Inget är förutbestämt, vad som helst kan inträffa!
Att växelvis visa Snigeln och barnen som i en dialog vid få tillfällen i filmen, grundade sig i att filmningen till största delen utspelade sig i en dialogen där alla var delaktiga. Så ville jag även att filmen skulle visas.
Jag valde att utesluta stillbilder under filmens gång. Dels för att jag upplevde att de tog bort känslan av ett skeende och dels för att jag ville att betraktararen skulle få möjlighet till egna iakttagelser. En stillbild valde jag dock och det blev "gruppkramen" som också fick bli avslutningen av filmen. En bild säger mer än tusen ord....Där syns lösningens belöning; alla visade sin glädje tillsammans i en kram.
Tack än en gång till mina goa kollegor och barnen på förskolan!
Litteratur:
"Manus och dramaturgi för film", 1998 och 2006 - Thomas Granath, Liber förlag
torsdag 20 september 2012
söndag 9 september 2012
Filmprojekt - manus
Manus
Min film är en dokumentär och jag gjorde följande manus till den punkt där fortsättningen skulle formas av aktörerna i filmen.1. I SKOGSDUNGEN
Vi ser skogen, en stor sten , ett träd, det är nästan helt tyst i skogen. Syrsor sjunger.
2. FRAMFÖR TRÄDET
Snigeln
Fotsteg hörs och Snigeln dyker upp bakom ett träd och ser sig omkring. SNIGELN är LEDSEN och LETAR efter någon att leka med.
3. I SKOGSDUNGEN
Snigeln
Inga andra syns till i skogen, bara träd, buskar och stenar. SNIGELN är NEDSTÄMD men fortsätter att SÖKA efter kompisar.
4. PÅ STIGEN
Tre barn, en pedagog
Plötsligt syns barn som dyker upp på stigen, BARNENoch deras PEDAGOG STANNAR UPP när de upptäcker Snigeln.
5. I SKOGSDUNGEN
Snigeln
SNIGELN blir GLAD när den ser barnen och FÖRSÖKER GÖRA SIG FÖRSTÅDD genom att TECKNA till barnen.
6. I SKOGSDUNGEN
Snigeln, barnen, pedagogen
Barnen och pedagogen försöker att förstå vad Snigeln vill säga till dem. Kommer de att lyckas kommunicera?
Härifrån fortsätter filmen utifrån hur barnen löser dilemmat att Snigeln inte kan prata och hur de ska kunna kommunicera med varandra. Barnen agerar utifrån sina erfarenheter att ha träffat Snigeln tidigare i ett annat sammanhang. Hur det blir denna gången sker i ett samspel mellan Snigeln, barnen och pedagogen.
torsdag 6 september 2012
Filmprojekt - Storyboard
Storyboard
Min storyboard följer här nedan! Eftersom det är till största delen en dokumentär slutar storyboarden då aktörerna tar vid och för berättelsen vidare. I storyboarden har jag preciserat hur kameran ska användas i de olika tagningarna.
Närbild av stenar, tuvor, träd och stig
Zoomar ut och följer stigen
Zoomar in Snigeln bakom ett träd
Närbild av Snigeln som är ledsen
Halvbild av Snigeln som letar
Helbild av barn på stigen
.
Närbild av barnen
Halvbild av barnen
(ser Snigeln)
Närbild av Snigeln
(förvånad)
Helbild av barnen
(möter Snigeln)
Närbild av Snigeln som
tecknar till barnen
Zoomar ut till barnen
(förstår de varandra?)
Resterande av filmen, filmas med improvisation.
torsdag 9 augusti 2012
Filmprojekt - Synopsis
Synopsis
Titel: Hur kan vi hjälpa Snigeln?
Idé: På vår förskola arbetar vi upplevelsebaserat utifrån en saga under ett helt år. Genom sagans karaktärer lägger vi stort fokus på social kompetens och kommunikation. Utifrån vad barnen intresserar sig för och hittar för lösningar på olika dilemman formar vi verksamheten. Med filmen vill jag visa hur det kan gå till när barnen hittar lösningar på ett dilemma som de tagit del av genom en upplevelse tillsammans med karaktärer i sagan.
Syfte: Visa hur vi arbetar på vår förskola samt hur man kan kommunicera på olika sätt med varandra utan ord. Synliggöra barns stora kompetens när det gäller att hitta lösningar på dilemman och lära av varandra genom fantasins värld.
Form: Dramadokumentär
Premiss: Kommunikation sker på många olika sätt, ej enbart verbalt.
Målgrupp: Föräldrar, kollegor, barn, studenter i förskolan.
Längd: 5-8 minuter
Resumé av handlingen:
Filmen kommer att utspela sig i en skogsglänta där Snigeln letar efter sin snigelkompis. Han är ledsen över att vara ensam. Hur ska han kunna hitta sin kompis? Helt plötsligt dyker det upp några barn som är i skogen och leker. Vad kommer nu att hända? Snigeln försöker att göra sig förstådd genom tecken, eftersom han inte kan prata, men kommer barnen att förstå? Här uppstår ett dilemma som jag lämnar till barnen att söka lösning på och då också hur filmen kommer att fortsätta och sluta.
torsdag 7 juni 2012
Portfolio som pedagogisk metod
Vilket förhållninggsätt vi pedagoger använder är avgörande i portfoliometodiken. Att fokusera kring det positiva hos varje barn för att skapa bästa tänkbara möjlighet att kunna utvecklas skriver Ellmin om upprepade gånger i boken "Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik". Utifirån ett sådant förhållningssätt kan barnen/eleverna bli involverade och ta ansvar i sitt eget lärande, då främst i att förbättra och vidga sitt eget lärande. Det krävs dock ett samspel mellan barn/pedagog för att lärande ska bli synliggjort. Att använda portfolio som pedagogisk metod är ett sätt att för barnen, föräldrarna och pedaogerna synliggöra utveckling. Jag ser likheter med pedagogisk dokumentation i boken "Att fånga lärandet" där författaren skriver om att det material som vi samlar in först blir meningsfullt när vi ser och lyssnar i själva tolkningsakten. Jag drar slutsatsen att det är samma tanke att utgå från barnets tolkningar och vad det är intresserat av utifrån den positiva barnsynen som genomsyrar både pedagogisk dokumention och portfolio.
Det gäller att ha klart för sig VAD, VARFÖR, FÖR VEM och HUR portfolion ska vara. Dessa begrepp måste vara tydliga för alla i arbetslaget. Utgångspunkten i portfoliometodiken är en gemensam värdegrund där det goda mötet är centralt "Hur får varje elev veta och känna att han/hon är bra på något?".I dessa frågeställningar måste man börja för att kunna synliggöra och komma vidare i varje barns utveckling. Det är här vi alla måste enas och genom att "stöta och blöta" komma fram till gemensamma ställningstagande kring dessa begrepp.
Samla, välja ut, reflektera, anknyta:
Idag representerar dessa begrepp de pedagogiska dokumentationer vi har på vår förskola. Vår portfoliopärm består sedan av ett urval utifrån den pedagogiska dokumentationen. På så sätt binder vi ihop det vi samlat, valt ut och reflekterat kring och knyter an till barnets resa i sin utveckling. Vi fokuserar kring det sociala samspelet för de yngre åldrarna. Jag tror det är viktigt att välja ut fokusområden för portfolio i del olika åldrarna och Elmin beskriver detta bl a utifrån perspektivet "Hur ska barnens och ungdomarnas skoltid samordnas, ges kontinutet, progression (ökade utmaningar och svårighetsgrader genom åren) och kvalitet i lärandet hela vägen?" Vi behöver diskuterara tillsammans på hela förskolan och skolan vilka områden vi ska fokusera kring i de olika åldrarna för att kunna använda portfolion som en pedagogisk metod.
I min egen verksamhet har vi börjat att använda iPad för att synliggöra, främst för oss pedagoger och för föräldrar, hur barn lär och utvecklas genom att visa en liten filmsnutt. Jag har i mindre utsträckning använt den tillsammans med barnen själva och där tror jag den kan bli ett verktyg för att synliggöra och beskriva för barnen hur de har utvecklats. Eftersom de flesta barnen i min barngrupp inte behärskar det verbala språket blir min roll att tolka och det blir jag som väljer vad vi fokuserar kring uifrån vad jag/vi i arbetslaget ser att barnet intresserar sig för. Detta är ett bryderi för mig att jag väljer mer än barnet själv, kanske det är en start som en vägledning för barnets fortsatta reflektion över sitt eget lärande. Någonstan bör processen starta och varför inte med hjälp av en pedagog som försöker tolka barnets tankar och kommunikation. Ellmin nämner att språket och det sociala samspelet tillmäts stor betydelse i portfolion att synliggöra lärandet, att den bygger på en dialog. Detsamma skriver Hillevi Lenz Taguchi om i "Varför pedagogisk dokumentation?" "..att kunskap är något som man skapar /konstruerar i en kommunikation och ett sammanhang - en dialog - med omvärlden". För att skapa detta med de allra yngsta i förskolan, utan det verbala språket, krävs mycket kommunikation och vi pedaagoger får sätta ord på barnens tankar och funderingar utifrån våra tolkningar. Jag tror att vår iPad blir ett bra redskap då den kan användas av oss pedagoger för att se/höra vad barnet egenligen visar och utifrån våra iakttagelser kan vi skapa miljöer och förutsättningar för en fortsatt utveckling. Ellmin skriver att "Det ska synas i den fysiska miljön vilket lärande som pågår." Här tror jag vi kan arbeta för att våra miljöer ska utmana till utforskande utifrån var barnen befinner sig och använder vi portfoliometodiken kan vi synliggöra vad som behöver tillföras eller plockas bort.
Det jag ovan nämnt är utgångspunkter och delar som jag redan har prövat på och startat upp. Att skapa en portolio i Ipad tror jag kan fungera eftersom vi redan idag använder den till bilder, filmer bl a. Att skriva en text till som beskriver processen gör vi redan idag i våra pärmar, kanske är det dags att byta pärmen till en ditigal portfolio? Idag är vår pedagogisk dokumentation en arbetsportfolio och pärmen är visningsportfolio. Det som saknas är mer delaktighet från barnen, men genom att reflektera tillsammans genom att vi pedagoger lyfter det vi ser som har utvecklats hoppas jag öka barnens delaktighet.
Litteratur:
"Att arbeta med portfolio - teori, förhållnigssätt och praktik" - Roger & Birgitta Ellmin, 2003 Förlagshuset Gothia AB
"Varför pedagogisk dokumentation?" - "Hillevi Lenz Taguchi, 2011 Stockholms universitets förlag (13:e tryckningen)'
"Att fånga lärandet" - Christina Wehner-Godée, Liber AB, 2010 (2:a upplagan)
Det gäller att ha klart för sig VAD, VARFÖR, FÖR VEM och HUR portfolion ska vara. Dessa begrepp måste vara tydliga för alla i arbetslaget. Utgångspunkten i portfoliometodiken är en gemensam värdegrund där det goda mötet är centralt "Hur får varje elev veta och känna att han/hon är bra på något?".I dessa frågeställningar måste man börja för att kunna synliggöra och komma vidare i varje barns utveckling. Det är här vi alla måste enas och genom att "stöta och blöta" komma fram till gemensamma ställningstagande kring dessa begrepp.
Samla, välja ut, reflektera, anknyta:
Idag representerar dessa begrepp de pedagogiska dokumentationer vi har på vår förskola. Vår portfoliopärm består sedan av ett urval utifrån den pedagogiska dokumentationen. På så sätt binder vi ihop det vi samlat, valt ut och reflekterat kring och knyter an till barnets resa i sin utveckling. Vi fokuserar kring det sociala samspelet för de yngre åldrarna. Jag tror det är viktigt att välja ut fokusområden för portfolio i del olika åldrarna och Elmin beskriver detta bl a utifrån perspektivet "Hur ska barnens och ungdomarnas skoltid samordnas, ges kontinutet, progression (ökade utmaningar och svårighetsgrader genom åren) och kvalitet i lärandet hela vägen?" Vi behöver diskuterara tillsammans på hela förskolan och skolan vilka områden vi ska fokusera kring i de olika åldrarna för att kunna använda portfolion som en pedagogisk metod.
I min egen verksamhet har vi börjat att använda iPad för att synliggöra, främst för oss pedagoger och för föräldrar, hur barn lär och utvecklas genom att visa en liten filmsnutt. Jag har i mindre utsträckning använt den tillsammans med barnen själva och där tror jag den kan bli ett verktyg för att synliggöra och beskriva för barnen hur de har utvecklats. Eftersom de flesta barnen i min barngrupp inte behärskar det verbala språket blir min roll att tolka och det blir jag som väljer vad vi fokuserar kring uifrån vad jag/vi i arbetslaget ser att barnet intresserar sig för. Detta är ett bryderi för mig att jag väljer mer än barnet själv, kanske det är en start som en vägledning för barnets fortsatta reflektion över sitt eget lärande. Någonstan bör processen starta och varför inte med hjälp av en pedagog som försöker tolka barnets tankar och kommunikation. Ellmin nämner att språket och det sociala samspelet tillmäts stor betydelse i portfolion att synliggöra lärandet, att den bygger på en dialog. Detsamma skriver Hillevi Lenz Taguchi om i "Varför pedagogisk dokumentation?" "..att kunskap är något som man skapar /konstruerar i en kommunikation och ett sammanhang - en dialog - med omvärlden". För att skapa detta med de allra yngsta i förskolan, utan det verbala språket, krävs mycket kommunikation och vi pedaagoger får sätta ord på barnens tankar och funderingar utifrån våra tolkningar. Jag tror att vår iPad blir ett bra redskap då den kan användas av oss pedagoger för att se/höra vad barnet egenligen visar och utifrån våra iakttagelser kan vi skapa miljöer och förutsättningar för en fortsatt utveckling. Ellmin skriver att "Det ska synas i den fysiska miljön vilket lärande som pågår." Här tror jag vi kan arbeta för att våra miljöer ska utmana till utforskande utifrån var barnen befinner sig och använder vi portfoliometodiken kan vi synliggöra vad som behöver tillföras eller plockas bort.
Det jag ovan nämnt är utgångspunkter och delar som jag redan har prövat på och startat upp. Att skapa en portolio i Ipad tror jag kan fungera eftersom vi redan idag använder den till bilder, filmer bl a. Att skriva en text till som beskriver processen gör vi redan idag i våra pärmar, kanske är det dags att byta pärmen till en ditigal portfolio? Idag är vår pedagogisk dokumentation en arbetsportfolio och pärmen är visningsportfolio. Det som saknas är mer delaktighet från barnen, men genom att reflektera tillsammans genom att vi pedagoger lyfter det vi ser som har utvecklats hoppas jag öka barnens delaktighet.
Litteratur:
"Att arbeta med portfolio - teori, förhållnigssätt och praktik" - Roger & Birgitta Ellmin, 2003 Förlagshuset Gothia AB
"Varför pedagogisk dokumentation?" - "Hillevi Lenz Taguchi, 2011 Stockholms universitets förlag (13:e tryckningen)'
"Att fånga lärandet" - Christina Wehner-Godée, Liber AB, 2010 (2:a upplagan)
torsdag 5 april 2012
Vilka frågor ställer jag för att fånga barns lärande?
Ska jag kunna fånga barns lärande och synliggöra för barnen och mig själv är HUR jag ställer frågor helt avgörande. Vilket syfte har jag? Vad vill jag undersöka/fånga? Framförallt hur ställer jag en fråga som kan föra lärandet och utforskandet vidare?
Har just läst "Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära" och får med mig hur jag kan fortsätta utmana barns lust och nyfikenhet att vilja utforska mer! Genom att ställa frågor som: vad händer om vi gör så här?, Vad tror du händer.....? så kan vi väcka lusten och nyfikenheten hos barnen (och oss själva...) att vilja veta mer! Jag behöver inte alltid veta svaren för de utforskar vi tillsammans! Så ska vi kunna synliggöra barns tankar och strategier är dessa slags frågeställningar grundläggande i alla sammanhang oavsett vad vi håller på med! Jag behöver inte ställa en fråga som jag redan vet svaret på utan istället omformulera mig så att den stödjer ett utforskande arbetssätt (vad tror du händer om......)
Har just läst "Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära" och får med mig hur jag kan fortsätta utmana barns lust och nyfikenhet att vilja utforska mer! Genom att ställa frågor som: vad händer om vi gör så här?, Vad tror du händer.....? så kan vi väcka lusten och nyfikenheten hos barnen (och oss själva...) att vilja veta mer! Jag behöver inte alltid veta svaren för de utforskar vi tillsammans! Så ska vi kunna synliggöra barns tankar och strategier är dessa slags frågeställningar grundläggande i alla sammanhang oavsett vad vi håller på med! Jag behöver inte ställa en fråga som jag redan vet svaret på utan istället omformulera mig så att den stödjer ett utforskande arbetssätt (vad tror du händer om......)
tisdag 27 mars 2012
Min självskattning
Min självskattning under förändring, första krysset = starten på utbildningen, andra krysset med datum = efter halva utbildningen.
- Posted using BlogPress from my iPad
- Posted using BlogPress from my iPad
torsdag 22 mars 2012
Mina fortsatta tankar kring pedagogisk dokumentation....
Utifrån mina första tankar kring pedagogisk dokumentation har jag under kursens gång fått fördjupade kunskaper om vad jag dokumenterar och när min dokumentation blir pedagogisk.
Efter att ha läst "Den svårfångade reflektionen" fick begreppet reflektion en ny innebörd."Reflektionen kan vara en pocess i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse, tankar och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra." För mig betyder reflektera att lyssna in vad en kollga ser av det jag iakttagit och föra en dialog kring det tillsammans. Därefter drar vi slutsatser utfirån dessa reflektioner och skapar metoder som möjliggör utveckling i barngruppen. Till min egen hjälp har de digitala verktygen tillfört ytterligare en nivå i denna process på så sätt att när jag tittar på film, bild eller lyssnar på ljudupptagningar, ser och hör jag sådant jag tidigare missat. Speciellt har jag upptäckt vad som satte igång en lek eller gjorde att den tog slut. De digitala verktygen har givit mig en fördjupning av att för mig synliggöra barnens sätt att uttrycka sig och sätt att visa förståelse med och utan ord. Efter de första stapplande försöken med min Ipad kan jag idag använda den snabbt, enkelt och ser den som ett naturligt verktyg i mitt arbete. Den bidrar till att förenkla dokumentationen och reflektionen både för mig som pedagog och tillsammans med barnen vilket var min förhoppning när jag utbildningen startade. Jag har lärt mig något nytt och rolig som jag bara är i startgroparna av!
Miljö, material och pedagager utgör tillsammans grogrunden för barnens fortsatta lärande. I boken "Att fånga lärandet" skriver författaren "..små barn verkligen utforskar världen med hela sin kropp och alla sina sinnen". Detta har lett till att vi i arbetslaget börjat föra en diskussion kring vilka material vi kan har framme och hur vi kan använda det tillsammans med barnen samt att diskutera vad som är utforskande material för barnen. Min egen utveckling kring utforskande material har gjort att jag mer tillåtande och öppet förhåller mig till barnens val av hur de tar sig an ett material. Att det blir en produkt ser jag som underordnat själva processen att utforska materialet. Att vänta och se och samtidigt dokumentera resan tillsammans med barnen ger mig en tydlig inriktning på en pedagogisk dokumentation. Barnens kommentarer, eller mina tolkningar av dem, gör att dokumentationen blir pedagogisk när vi pedagoger reflekterar tillsammans och följer barnens idéer. Då startar vi synliggörandet av barns lärande. Det jag lagt till i begreppet "synliggöra" under kursens gång är att visa på en rörelse i utvecklingen av enskilda barn eller barngruppen. Med rörelse menar jag att det blir en fortsättning av något, en upplevelse t ex, utifrån barnens tankar och idéer. Det som vi dokumenterar via fotoram blir utan text eller dialog enbart en dokumentation. Lägger jag till text eller för en dialog kring bilderna med barn/föräldrar/pedagoger och använder den för att utmana/utveckla barnens lärande, blir den pedagogisk för mig.
Litteraturen i kursen ha stärkt min tidigare övertygelse att synliggöra barns lärande genom att observera och reflektera tillsammans samt att fokusera mer på utforskandet ("Att fånga lärandet"). Förändringen är att jag har tagit på mig starkare glasögon som hjälpt mig att se djupare på det som sker och att sätta ord på detta. Jag tänker till en gång extra innan jag säger vad jag tänker och försöker lyssna mer på mina kollegor som kanske ser något helt annat än jag upptäckt, något som förvånar och kan utveckla lärandet vidare ("Den svårfångade reflektionen").
Till sist...
Kursen har hittills fördjupat mina tankar kring pedagogisk dokumentation, men framförallt har de digitala verktygen gjort det enklare för mig att synliggöra mitt eget och barnens lärande. På min förskola arbetar vi med pedagogisk dokumentation på individnivå och nu är det dags att även dokumentera på gruppnivå. De kunskaper jag fått i kursen fram till idag hjälper mig att lyfta fram gruppen i de reflektioner och dokumentationer som vi påbörjat i vårt arbete på förskolan.
Efter att ha läst "Den svårfångade reflektionen" fick begreppet reflektion en ny innebörd."Reflektionen kan vara en pocess i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse, tankar och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra." För mig betyder reflektera att lyssna in vad en kollga ser av det jag iakttagit och föra en dialog kring det tillsammans. Därefter drar vi slutsatser utfirån dessa reflektioner och skapar metoder som möjliggör utveckling i barngruppen. Till min egen hjälp har de digitala verktygen tillfört ytterligare en nivå i denna process på så sätt att när jag tittar på film, bild eller lyssnar på ljudupptagningar, ser och hör jag sådant jag tidigare missat. Speciellt har jag upptäckt vad som satte igång en lek eller gjorde att den tog slut. De digitala verktygen har givit mig en fördjupning av att för mig synliggöra barnens sätt att uttrycka sig och sätt att visa förståelse med och utan ord. Efter de första stapplande försöken med min Ipad kan jag idag använda den snabbt, enkelt och ser den som ett naturligt verktyg i mitt arbete. Den bidrar till att förenkla dokumentationen och reflektionen både för mig som pedagog och tillsammans med barnen vilket var min förhoppning när jag utbildningen startade. Jag har lärt mig något nytt och rolig som jag bara är i startgroparna av!
Miljö, material och pedagager utgör tillsammans grogrunden för barnens fortsatta lärande. I boken "Att fånga lärandet" skriver författaren "..små barn verkligen utforskar världen med hela sin kropp och alla sina sinnen". Detta har lett till att vi i arbetslaget börjat föra en diskussion kring vilka material vi kan har framme och hur vi kan använda det tillsammans med barnen samt att diskutera vad som är utforskande material för barnen. Min egen utveckling kring utforskande material har gjort att jag mer tillåtande och öppet förhåller mig till barnens val av hur de tar sig an ett material. Att det blir en produkt ser jag som underordnat själva processen att utforska materialet. Att vänta och se och samtidigt dokumentera resan tillsammans med barnen ger mig en tydlig inriktning på en pedagogisk dokumentation. Barnens kommentarer, eller mina tolkningar av dem, gör att dokumentationen blir pedagogisk när vi pedagoger reflekterar tillsammans och följer barnens idéer. Då startar vi synliggörandet av barns lärande. Det jag lagt till i begreppet "synliggöra" under kursens gång är att visa på en rörelse i utvecklingen av enskilda barn eller barngruppen. Med rörelse menar jag att det blir en fortsättning av något, en upplevelse t ex, utifrån barnens tankar och idéer. Det som vi dokumenterar via fotoram blir utan text eller dialog enbart en dokumentation. Lägger jag till text eller för en dialog kring bilderna med barn/föräldrar/pedagoger och använder den för att utmana/utveckla barnens lärande, blir den pedagogisk för mig.
Litteraturen i kursen ha stärkt min tidigare övertygelse att synliggöra barns lärande genom att observera och reflektera tillsammans samt att fokusera mer på utforskandet ("Att fånga lärandet"). Förändringen är att jag har tagit på mig starkare glasögon som hjälpt mig att se djupare på det som sker och att sätta ord på detta. Jag tänker till en gång extra innan jag säger vad jag tänker och försöker lyssna mer på mina kollegor som kanske ser något helt annat än jag upptäckt, något som förvånar och kan utveckla lärandet vidare ("Den svårfångade reflektionen").
Till sist...
Kursen har hittills fördjupat mina tankar kring pedagogisk dokumentation, men framförallt har de digitala verktygen gjort det enklare för mig att synliggöra mitt eget och barnens lärande. På min förskola arbetar vi med pedagogisk dokumentation på individnivå och nu är det dags att även dokumentera på gruppnivå. De kunskaper jag fått i kursen fram till idag hjälper mig att lyfta fram gruppen i de reflektioner och dokumentationer som vi påbörjat i vårt arbete på förskolan.
måndag 27 februari 2012
fredag 27 januari 2012
Barns lek och utforskande
Har funderat lite kring hur barnen kan gagnas utifrån vår utbildning. Det som ligger närmast barnen är deras utforskande och lek tänker jag. Utifrån dessa tankar har jag tillsammans med mitt arbetslag bestämt att filma barnen i deras lek för att synliggöra för oss pedagoger hur de leker. Vi tänker filma vid olika tidpunkter och i olika miljöer bl a för att se hur miljön påverkar och vad som kanske behöver tillföras för att behålla/utveckla leken. På detta sätt hoppas jag sammankoppla våra it-verktyg för att bli mer medveten om vad som sker i barns lek och utforskande. Utmaningen blir att förhoppningsvis upptäcka barnens strategier i sitt samspel med sina kompisar.
Upplagd av Lotta SP kl. 06:25 0 kommentarer
Etiketter: Processdokumentation
Upplagd av Lotta SP kl. 06:25 0 kommentarer
Etiketter: Processdokumentation
tisdag 24 januari 2012
Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?
Varför ska vi använda oss av pedagogisk dokumentation? Vi diskuterade detta i vårt arbetslag och kom fram till följande:
I min barngrupp satt vi en dag i soffan och läste en bok, vi blev fler och fler i soffan. Ett barn gick plötsligt iväg och ett annat övertog den lediga platsen. När barnet, som gått iväg, kom tillbaka uppstod en konflikt "Jag sitta!" sade barnet ledset, då det var fullt i soffan. Hur ska vi göra? frågade jag barnen. En pojke flyttade sig efter en stund, klappade på soffan och sade: "sitta här!".
Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 Skolverket
Varför pedagogisk dokumentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 1997 Stockholms universitets förlag
Att fånga lärandet - Christina Wehner-Godée, 2010 Liber
- För att kunna förändra, utveckla och synliggöra våra tankar kring allt i vår verksamhet; barnen, miljön och oss själv som pedagoger
- För att kunna upptäcka det vi inte annars ser och utifrån andra perspektiv
- Synliggöra barns lärande för barnen och för oss pedagoger - ge barnen redskap att reflektera
I vår läroplan är uppdraget tydligt "....utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan."
Christina Wehner Godée skriver i "Att fånga lärandet" att "dokumentationerna blir verktyg för pedagogerna att förstå hur barnet lär och tänker". Ska vi kunna utveckla och förändra verksamheten med barnen i fokus blir dokumentationen i olika former en förutsättning.
Hur dokumenterar vi?
Christina Wehner Godée skriver i "Att fånga lärandet" att "dokumentationerna blir verktyg för pedagogerna att förstå hur barnet lär och tänker". Ska vi kunna utveckla och förändra verksamheten med barnen i fokus blir dokumentationen i olika former en förutsättning.
Hur dokumenterar vi?
När vi observerar barnen bör vi pedagoger, enligt "Varför pedagogisk dokumentation", inta en medaktiv roll som innebär att lyssna in och tolka barnens tankar och försök att göra sig förstådda. I kombination med kamera, ipad och papper och penna dokumenterar vi pedagoger vad som fängslar barnen och hur de visar sitt intresse. För att det ska bli en pedagogisk dokumention måste vi pedagoger tillsammans reflektera över vad vi sett. Hillevi Lenz Taguchi skriver "Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete." Det är först när vi pedagoger tillsammans reflektar som det blir en reflektion, vilken leder till utveckling eller förändring. Med förhållningssättet: "... barn alltid kan något och vill något och är nyfikna och intresserade av egen kraft" (Hillevi Lenz Taguchi) tror jag vi kan få syn på vilka strategier barnen använder. Viktigt är att vi pedagoger ger förutsättningar för att dessa strategier tas vara på för att barns lust att utforska och deras lärande ska fortsätta utvecklas.
För att nå denna gemensamma reflektion behöver vi först skapa förutsättningar för gemensam reflektions-/planeringstid. I vårt arbetslag har vi prioriterat detta. Vinsten vi ser är att alla i arbetslaget står bakom dokumentationen för varje barn och att den sker regelbundet. Det jag funderar över är om vi själva förändrar oss utifrån det vi sett i barngruppen? Skapar vi metoderna för att nå ett speciellt mål eller för att ge barnen förutsättningar för att utforska och utvecklas? Christina Wehner-Godée resonerar kring våra förutbestämda uppfattning och normer att vi hela tiden behöver göra oss själva medvetna om vad vi håller på med för att förändras och förändra. Jag tror att ju mer vi resonerar med varandra över vad vi ser, desto mer kan vi påverka oss själva i vår pedagogroll att vända och vrida, se saker ur annat perspektiv och våga släppa kontrollen!
För att nå denna gemensamma reflektion behöver vi först skapa förutsättningar för gemensam reflektions-/planeringstid. I vårt arbetslag har vi prioriterat detta. Vinsten vi ser är att alla i arbetslaget står bakom dokumentationen för varje barn och att den sker regelbundet. Det jag funderar över är om vi själva förändrar oss utifrån det vi sett i barngruppen? Skapar vi metoderna för att nå ett speciellt mål eller för att ge barnen förutsättningar för att utforska och utvecklas? Christina Wehner-Godée resonerar kring våra förutbestämda uppfattning och normer att vi hela tiden behöver göra oss själva medvetna om vad vi håller på med för att förändras och förändra. Jag tror att ju mer vi resonerar med varandra över vad vi ser, desto mer kan vi påverka oss själva i vår pedagogroll att vända och vrida, se saker ur annat perspektiv och våga släppa kontrollen!
Vad dokumenterar vi?
Min kollega fotade detta sociala dilemma och vi tittade sedan tillsammans med barnen på bilden. Barnen visade och pekade, satte ord på känslorna kring det som utspelade sig. Jag ser detta som ett exempel på att barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap med utgångspunkt i sitt eget tänkande och erfarenheter. Hilleiv Lenz Taguchi återkommer genomgående till detta i "Varför pedagogisk dokumentation". Min roll som pedagog var här att ställa frågor och bekräfta känlsorna som barnen kände igen på bilden. Barnen blir på detta sätt "verkligt aktiva" att de drivs av sin egen nyfikenhet och förundran. (Anna Barsotti, 1997)
I boken "Att fånga lärandet" beskrivs skillnad mellan att se och observera ur ett Reggio Emilia-perspektiv. Under våra diskussioner i arbetslaget kring vad och hur vi ska dokumentera kom vi fram till att barnet ska stå i centrum och vara delaktig i att se sitt eget lärande. Filmandet ger alla möjligheter att se samma sak/bil om och om igen, barn som pedagoger. Det ger oss också möjlighet att dagligen reflektera tillsammans med barnen med öppna frågor ( t ex hur gjorde Kalle, kom du ihåg....) Dialogen som uppstår gör att barnen blir delaktiga i sitt lärande. Språket och bilden/filmen skapar en helhet för barnen.
Att bestämma fokus innan vi ser på filmen kan betyda att det ändå blir ett annat fokus när vi reflekterar. På min avdelning har vi startat upp att filma barnens lek för att synliggöra hur barnen samspelar och utforskar miljön omring dem. Vi har i förväg bestämt att se hur miljön påverkar barnens lek, för att kunna göra förändringar eller tillföra material. Jag kopplar ihop detta med vad Hillevi Lenz Taguchi skriver om planering som en utgångspunkt för reflektionen men som inte är till för att följas utan för att förändras! Vi kanske upptäcker något annat som intresserar barnen, vilket för utvecklingen åt ett helt annat håll än vi pedagoger tänkt!
Framtiden...
Ett förändringsarbete tar tid och för mig betyder det att skynda långsamt, experimentera och utforska olika metoder att dokumentera. Öva mig att upptäcka barns lärande och utgå från det positiva hos varje barn."Man måste utgå från de barn man har framför sig och inte efter ett program!" (Vecchi, 1996) Varje ny barngrupp består av nya utforskande invider som jag ska lära känna genom att dokumentera hur just de lär sig! Först då kan jag skapa förutsättningar för barnens och mitt fortsatta lärande. Med Christina Wehner-Godées "Att fånga lärandet" i bakfickan har jag många olika dokumentationsmetoder att pröva och utrforska!
"Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg" Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Litteratur
Att bestämma fokus innan vi ser på filmen kan betyda att det ändå blir ett annat fokus när vi reflekterar. På min avdelning har vi startat upp att filma barnens lek för att synliggöra hur barnen samspelar och utforskar miljön omring dem. Vi har i förväg bestämt att se hur miljön påverkar barnens lek, för att kunna göra förändringar eller tillföra material. Jag kopplar ihop detta med vad Hillevi Lenz Taguchi skriver om planering som en utgångspunkt för reflektionen men som inte är till för att följas utan för att förändras! Vi kanske upptäcker något annat som intresserar barnen, vilket för utvecklingen åt ett helt annat håll än vi pedagoger tänkt!
Framtiden...
Ett förändringsarbete tar tid och för mig betyder det att skynda långsamt, experimentera och utforska olika metoder att dokumentera. Öva mig att upptäcka barns lärande och utgå från det positiva hos varje barn."Man måste utgå från de barn man har framför sig och inte efter ett program!" (Vecchi, 1996) Varje ny barngrupp består av nya utforskande invider som jag ska lära känna genom att dokumentera hur just de lär sig! Först då kan jag skapa förutsättningar för barnens och mitt fortsatta lärande. Med Christina Wehner-Godées "Att fånga lärandet" i bakfickan har jag många olika dokumentationsmetoder att pröva och utrforska!
"Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg" Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Litteratur
Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 Skolverket
Varför pedagogisk dokumentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 1997 Stockholms universitets förlag
Att fånga lärandet - Christina Wehner-Godée, 2010 Liber
måndag 23 januari 2012
Reflektion
Min kollega reflekterar med mig om fotografering i blogg.......
- Posted using BlogPress from my iPad.
söndag 22 januari 2012
Föränderliga tankar.....
När jag nu tagit mig igenom all litteratur vi fått hittills i kursen vill jag genast sätta igång och pröva, vara medforskande med barnen! Att släppa kontrollen och se vad som händer för att sedan tillföra material, frågeställningar i barngruppen. Jag kommmer tillbaka till tankar och ideer jag haft tidigare under mina yrkesverksamma år att materialet ska vara tillgängligt för barnen och locka till utforskande och lärande! Det jag nu lägger till är att fokusera kring metoder för att dokumentera vad som händer, hur och på vilket sätt? Vad kan jag/vi som pedagoger tillföra i form av miljö, material och frågeställningar? I "Att fånga lärandet" fångas jag av att kunna erbjuda material som är utforskande och då speciellt för de allra yngsta barnen. Jag saknar dokumentationer av de yngsta (1-3) i litteraturen vi fått till oss hittills. Det blir till att hitta nya vägar utifrån de olika slags tankar om dokumentation jag tagit del av.
torsdag 19 januari 2012
Den svårfångade reflektionen
Hur bli jag klokare av att reflektera? Först behöver jag reda ut vad som är reflektion och vad som är bekräftelse på det jag redan vet. I boken "Den svårfångade reflektionen" ställs mina tankar och funderingar på prov att verkligen sortera dessa begrepp.
När jag i mitt dagliga arbete iakttar och observerar barnen i verksamheten, utgår jag då från det jag tror att jag redan vet? Dewey menar att vi måste få syn på det som förvånar oss, som gör oss perplexa utifrån våra egna erfarenheter. Det får mig att fundera på hur jag egentligen gör? Letar jag efter det jag redan vet för att bekräfta mig själv och kanske missar det som är överraskande och oväntat?
I kapitel 9 "Gör mig till bild - att arbeta med bilder" (Thomas Koppfeldt) fångas jag av metoden att använda bilden som utgångspunkt för att få fatt på reflektionen. Att beskriva utifrån en bild vad jag ser och framförallt vad jag inte ser tillsammans med mina kollegor blir ett annat sätt att reflektera på och att använda som pedagogisk dokumentation. Det som väcker min nyfikenhet är att låta mina kollegor berätta vad de ser/inte ser på bilden/filmen jag tagit innan jag själv beskriver den. Uppstår nya reflektioner som jag själv inte tänkt på? "I detta lyssnande ges oanade möjligheter till en typ av reflektion som vi sällan får vara med om annars." (sid 153). Förhåller det sig på detta vis läggs denna reflektion till mina tidigare tankar att arbetslaget är värdefullt för utveckling och lärande i samspel. Är det en reflektion eller har jag egentligen bekräftat något jag redan visste? Att blogga är just vad detta innebär tänker jag; - jag skriver - någon läser och tolkar samt förhoppningsvis reflekterar - lägger sin reflektion till sina tidigare erfarenheter - skriver själv något om det jag skrivit. Kan det vara så enkelt? I så fall borde jag blogga mer och läsa andras bloggar oftare för att pröva min reflektionsförmåga! Men kommenterar ingen min blogg, upphör då reflektionen? Ja g får helt enkelt kasta mig ut och pröva! "Begreppet reflektion pekar i sin grundbetydelse på rörelse, en rörelse fram och åter" (sid 177).
"Det som kan hända när något berättas är att det förut oklara och oordnade kan få en form som gör det klarare - berättelsens"(Artur Danto) Så inleds kapitel 10 "Narration och reflektion" och det får mig att tänka på vår verksamhet där vi utgår från sagan som metod för lärande. Hur kan vi tydligare se berättandet som en bearbetning där vi kan innesluta det vi vill fokusera kring i berättelsen (sagan) för att belysa olika dilemman i barngruppen? Vi använder oss av olika karaktärer från sagan (gestaltatade av pedagoger) som utifrån dilemman om t ex hur vi är mot varandra berättar/spelar upp för barnen som sedan får bearbeta dessa för att ge förslag på lösningar. Lusten och nyfikenheten att vilja veta mer uppstår när berättande sker på olika sätt och jag som pedagog kan bidra till detta genom att välja hur jag berättar; dramatiskt eller kronologisk, beroende på vad jag vill fokusera kring. I kapitel 10 poängterar författaren vikten att veta vad det är som ska poängteras i berättelse för att den ska kunna vara en bearbetningsform. Att berätta på olika sätt ger barnen möjlighet till att reflektera utifrån olika perspektiv och se vad som händer då. Ger jag barnen också möjlighet att pröva på att uttrycka sig i olika representationsformer utfirån berättelsen (bild, rörelse, berättande etc) kan deras tankeförmåga och reception vidgas (sid 7) "..möjligheter att uttrycka sig i bild , form, kroppsligt etc så ökar antalet kombinationsmöjliheter drastiskt."
Min utmaning blir att dokumentera barnens reflektioner utifrån mina berättelser, hur det uttrycker sig på olika sätt. Eftersom jag arbetar med 1-3 åringar som ej uttrycker sig verbalt till största delen, ägnar jag stor del av min tid att tolka barnens handlingar. Ger jag barnen möjlighet att få pröva olika uttrycksformer, som t ex bild , rörelse och film för att reflektera, är det min övertygelse att jag får syn på mycket mer än jag tidigare gjort. I vår verksamhet idag använder vi sagolådor som innehåller karaktärerna i olika sagor. När barnen berättar sagorna själv, får de möjlighet att återberätta och att själva komma på nya, annorlunda berättelser. Detta fungerar också utan ord!
I slutet av boken, kap 12 tar jag med mig den praktiska reflektionen att se - förstå - handla, för att fortsätta mitt arbete med pedagogisk dokumentation. När jag kan observera och samla in information utifrån barnens olika uttryckssätt över t ex samma berättelse, får jag i nästa steg försöka förstå vad vi i arbetslaget ser för att sedan kunna utforma metoder att utveckla barnens fortsatta lärande.
Har jag nu kommit fram till varför jag ska reflektera? Det jag fått med mig är att jag behöver öva mig i att tänka i olika banor och kanske blir det inte alltid en lösning "just nu", men det blir en övning att låta tankarna komma till mig över vad de kan leda till och hur. I inledningen av boken skriver Peter Emsheimer "Om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga nya lösningar att ges." Detta tar jag med mig för att känna mig nöjd och inse att förändringar och utveckling sker i en långsam takt som behöver många olika tankar åt olika håll innan det blir något nytt/förändrat. Reflektion tillsammans är också en nödvändighet och att våga släppa kontrollen för att skapa förändringar.
"Precis när du tror att du vet något måste du vända på det och se det på ett annat sätt "(ur Döda poeters sällskap)
När jag i mitt dagliga arbete iakttar och observerar barnen i verksamheten, utgår jag då från det jag tror att jag redan vet? Dewey menar att vi måste få syn på det som förvånar oss, som gör oss perplexa utifrån våra egna erfarenheter. Det får mig att fundera på hur jag egentligen gör? Letar jag efter det jag redan vet för att bekräfta mig själv och kanske missar det som är överraskande och oväntat?
I kapitel 9 "Gör mig till bild - att arbeta med bilder" (Thomas Koppfeldt) fångas jag av metoden att använda bilden som utgångspunkt för att få fatt på reflektionen. Att beskriva utifrån en bild vad jag ser och framförallt vad jag inte ser tillsammans med mina kollegor blir ett annat sätt att reflektera på och att använda som pedagogisk dokumentation. Det som väcker min nyfikenhet är att låta mina kollegor berätta vad de ser/inte ser på bilden/filmen jag tagit innan jag själv beskriver den. Uppstår nya reflektioner som jag själv inte tänkt på? "I detta lyssnande ges oanade möjligheter till en typ av reflektion som vi sällan får vara med om annars." (sid 153). Förhåller det sig på detta vis läggs denna reflektion till mina tidigare tankar att arbetslaget är värdefullt för utveckling och lärande i samspel. Är det en reflektion eller har jag egentligen bekräftat något jag redan visste? Att blogga är just vad detta innebär tänker jag; - jag skriver - någon läser och tolkar samt förhoppningsvis reflekterar - lägger sin reflektion till sina tidigare erfarenheter - skriver själv något om det jag skrivit. Kan det vara så enkelt? I så fall borde jag blogga mer och läsa andras bloggar oftare för att pröva min reflektionsförmåga! Men kommenterar ingen min blogg, upphör då reflektionen? Ja g får helt enkelt kasta mig ut och pröva! "Begreppet reflektion pekar i sin grundbetydelse på rörelse, en rörelse fram och åter" (sid 177).
"Det som kan hända när något berättas är att det förut oklara och oordnade kan få en form som gör det klarare - berättelsens"(Artur Danto) Så inleds kapitel 10 "Narration och reflektion" och det får mig att tänka på vår verksamhet där vi utgår från sagan som metod för lärande. Hur kan vi tydligare se berättandet som en bearbetning där vi kan innesluta det vi vill fokusera kring i berättelsen (sagan) för att belysa olika dilemman i barngruppen? Vi använder oss av olika karaktärer från sagan (gestaltatade av pedagoger) som utifrån dilemman om t ex hur vi är mot varandra berättar/spelar upp för barnen som sedan får bearbeta dessa för att ge förslag på lösningar. Lusten och nyfikenheten att vilja veta mer uppstår när berättande sker på olika sätt och jag som pedagog kan bidra till detta genom att välja hur jag berättar; dramatiskt eller kronologisk, beroende på vad jag vill fokusera kring. I kapitel 10 poängterar författaren vikten att veta vad det är som ska poängteras i berättelse för att den ska kunna vara en bearbetningsform. Att berätta på olika sätt ger barnen möjlighet till att reflektera utifrån olika perspektiv och se vad som händer då. Ger jag barnen också möjlighet att pröva på att uttrycka sig i olika representationsformer utfirån berättelsen (bild, rörelse, berättande etc) kan deras tankeförmåga och reception vidgas (sid 7) "..möjligheter att uttrycka sig i bild , form, kroppsligt etc så ökar antalet kombinationsmöjliheter drastiskt."
Min utmaning blir att dokumentera barnens reflektioner utifrån mina berättelser, hur det uttrycker sig på olika sätt. Eftersom jag arbetar med 1-3 åringar som ej uttrycker sig verbalt till största delen, ägnar jag stor del av min tid att tolka barnens handlingar. Ger jag barnen möjlighet att få pröva olika uttrycksformer, som t ex bild , rörelse och film för att reflektera, är det min övertygelse att jag får syn på mycket mer än jag tidigare gjort. I vår verksamhet idag använder vi sagolådor som innehåller karaktärerna i olika sagor. När barnen berättar sagorna själv, får de möjlighet att återberätta och att själva komma på nya, annorlunda berättelser. Detta fungerar också utan ord!
I slutet av boken, kap 12 tar jag med mig den praktiska reflektionen att se - förstå - handla, för att fortsätta mitt arbete med pedagogisk dokumentation. När jag kan observera och samla in information utifrån barnens olika uttryckssätt över t ex samma berättelse, får jag i nästa steg försöka förstå vad vi i arbetslaget ser för att sedan kunna utforma metoder att utveckla barnens fortsatta lärande.
Har jag nu kommit fram till varför jag ska reflektera? Det jag fått med mig är att jag behöver öva mig i att tänka i olika banor och kanske blir det inte alltid en lösning "just nu", men det blir en övning att låta tankarna komma till mig över vad de kan leda till och hur. I inledningen av boken skriver Peter Emsheimer "Om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga nya lösningar att ges." Detta tar jag med mig för att känna mig nöjd och inse att förändringar och utveckling sker i en långsam takt som behöver många olika tankar åt olika håll innan det blir något nytt/förändrat. Reflektion tillsammans är också en nödvändighet och att våga släppa kontrollen för att skapa förändringar.
"Precis när du tror att du vet något måste du vända på det och se det på ett annat sätt "(ur Döda poeters sällskap)
tisdag 3 januari 2012
Barns lek - utforskande
Har funderat lite kring hur barnen kan gagnas utifrån vår utbildning. Det som ligger närmast barnen är deras utforskande och lek tänker jag. Utifrån dessa tankar har jag tillsammans med mitt arbetslag bestämt att filma barnen i deras lek för att synliggöra för oss pedagoger hur de leker. Vi tänker filma vid olika tidpunkter och i olika miljöer bl a för att se hur miljön påverkar och vad som kanske behöver tillföras för att behålla/utveckla leken. På detta sätt hoppas jag sammankoppla våra it-verktyg för att bli mer medveten om vad som sker i barns lek och utforskande. Utmaningen blir att förhoppningsvis upptäcka barnens strategier i sitt samspel med sina kompisar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)